egentligen borde jag vara på jobbet just nu, torka kladdiga fingrar och hakor medan någon nyser i mitt kaffe. men jag ligger i sängen med ögoninflammation istället. jag vaknade runt fem imorse av att jag drömde att mtt öga förvandlats till niagarafallet. och så var det typ också. det bokstavligt talat FORSAR tårar och var och annat gosigt så fort jag blinkar.

helst av allt skulle jag vilja bli behandlad varsamt idag, få frukost på sängen och fotmassage och pussar i pannan och ha någon som gullar med mig och säger "men lilla gumman då". men jag ligger bara här och trycker i min säng och är galet pissnödig för jag vågar inte gå ut eftersom städerskan är här och det blir så jobbig stämning då. inte heller vågar jag sätta på tvn, för då hör hon ju att jag är hemma, och det känns liksom som att hon dömer mig då. typ "JASÅDU, där ligger DU och mår gott medan JAG ska dammsuga efter dina äckliga katter och chipssmulor och all annan SKIT du har spillt."

så nu ska jag nog stirra in i väggen ett tag och invänta döden. 

idag har jag jobbat som vanligt. jag älskar mitt jobb (nästan lite för mycket, bortsett från att jag inte längre har sovmorgon till typ fyra som jag hade på mitt förra jobb) och det känns så himla bra. man kan ha världens skitdag, typ blivit dumpad av sin pojkvän, skrapat upp knät eller fått benet oavsiktligt avkapat av en motorsåg och ändå bli glad när man kommer dit. för då får man massa pussar, kill i håret, en bukett smörblommor (som luktar kiss, men hallå det är ju liksom tanken som räknas) och höra massa påhittade sånger som små flickor går och nynnar och säger "har du hört den HÄr låten FRÖKEN, den går SÅHÄR, sha la la LA, de va en gång en TJEJ, som hette LISA, hon gick på en bro så börja hon FISA" följt av helhjärtade fniss.

efter jobbet har jag pluggat, plockat ur diskmaskinen, tömt kattlådan, druckit en liter festis, läst lite i en bok och kliat sönder ett myggbett i pannan. skitbra dag helt enkelt.

nu ligger jag i sängen och gör just ingenting, utom att sakna viktor då förstås. det känns så jobbigt att sova utan honom när man har vant sig vid lyxen att sova med honom sex dagar i veckan typ, så när vi väl är ifrån varandra är det som att något saknas.

(ja, jag är en vandrande klyscha.)

jag tycker så mycket om viktor, sådär väldigt väldigt väldigt mycket (mer än jag tycker om mitt jobb, nästan i alla fall) och det är så fint och bra och härligt. varje gång jag träffar honom så känns det både som att det är första gången vi ses, för det pirrar i magen på samma sätt och jag blir liksom lite blyg när han tittar på mig för länge, och ändå som att vi har känt varann typ hela livet för han är verkligen min bästa vän och han känner mig så bra vid det här laget. jag har fastnat i det där nykära stadiet där man bara tycker att allt den andra personen gör är fint. jag tycker viktor är fin när han äter, när han rapar (till och med när rapen ifråga luktar vitlök), när han är morgontrött med håret på ända och när han har dålig andedräkt (fast eftersom jag fortfarande är i det här stadiet tycker jag förstås inte att det luktar illa, utan jag tycker alltid att han luktar så gott och mysigt). det finns nog faktiskt inget bättre än att bara ligga och snusa viktor i håret och pussa honom i nacken och stryka honom över ryggen. speciellt inte när han sjunger. i helgen gav han mig två böcker han vet att jag vill ha, som present för att jag slutade snusa för en månad sen. han är så omtänksam och fin helt enkelt.

om två veckor och fyra dagar åker vi till grekland och det känns ungefär hur fantastiskt som helst.

den här låten får avsluta det här inlägget för den passar så bra tycker jag, dels får den mig att vilja groova loss framför spegeln, dels passar ju texten väldigt bra när man är så kär som jag. tjolahopp!